Nästan varje dag försöker jag. Det är mycket motstånd. Jag vill inte. Det är jobbigt både fysiskt och psykiskt, men jag gör det ändå, så gott jag kan.
Min lärare Ann Svärdfeldt säger att ju mer motstånd i en ställning desto mer har den att ge.
Jag tänker på det och lägger mig ner på rygg och sätter i fötterna i mattan. Händerna sätter jag i vid öronen. Fokuserar på att ta djupa andetag. Andas helt ut för att sedan när jag andas in trycka ifrån med händer och fötter och komma upp i brygga.
En bra dag kan jag komma upp ordentligt så att huvudet inte längre är i golvet och i bästa fall kan jag sträcka ut armar och ben. Men en sämre dag får jag nöja mig med att toppen av huvudet är kvar i mattan. En bra dag kan jag stå kvar och andas djupa andetag. En sämre dag är det omöjligt med djupa andetag och jag får stanna kvar kortare.
Det pågår så mycket i oss som vi inte är medvetna om som gör kroppen så olika mjuk. Jag försöker göra ställningen med nyfikenhet utan värdering. Och visst går det bättre och bättre.
Vi sitter ju ofta med ryggen rundad framåt men här blir det precis tvärtom. I bryggan öppnas bröstkorgen upp. Det rätar ut ryggen och släpper också på ryggens muskel och nervspänningar.
Hjärtat stärks både fysiskt och psykiskt. Hjärtat öppnas upp och energimässigt gör det så att vi lättare kan ge och ta emot kärlek och medkänsla. Vi får en levande mer expanderande bröstkorg med mindre stelhet. Då ökar livskraften (pranan).
Stelhet på framsidan beror till viss del på att vår bindväv är för tight eftersom vi sällan sträcker ut framsidan av överkroppen. i bryggan sträcks framsidan ut ordentligt och den är också välgörande för knäna. Dessutom blir handlederna, armarna och skuldrorna starkare
Bryggan renar också lymfsystemet så att immunförsvaret fungerar bättre. Vi håller oss friskare.
Så jag möter motståndet igen och gör den en gång till för hälsans skull.
Urdva dhanurasana (brygga)
コメント